LedarBloggen

Var på rundvandring i vår skola här om dagen, inga elever, inga pedagoger men med väl tilltagen tid att se mig omkring. Det är kul att konstatera att så många klassrum andas lärande, att man så tydligt kan se vad som pågår i de olika årskurserna, vad man arbetar med och vad som just nu är fokus för lärandet. Just så tycker jag att det ska vara, tydliga tecken på lärande!

 

Inte bara för den allmänna trivseln (vilket vi inte ska glömma bort), för ordningen och för vår gemensamma varsamhet om lokaler och materiel., men också för lärandet; sättet att visa eleverna att deras arbete uppskattas, att elevarbeten kommer till användning för andras lärande. Alltså, både för lärandet och estetiken.



Utan elever i klassrummet ser man tyvärr också skavankerna. Vår skola närmar sig 15-årsstrecket och det vore konstigt om det inte syntes. Det allra mesta har hållt sig fantastiskt bra och det är bl a för att vi varit många vuxna som brytt oss om hur det ser ut, både i servicegruppen och bland pedagogerna. Det är med denna angelägenhet om vår miljö som vi visar eleverna hur det bör se ut; det är varenda gång vi själva "städar upp", tar upp ett glasspapper som hamnat fel, skapar elevrutiner i klassrummet som innebär att eleverna får tid att iordningställa klassrummet för nästa dag, sätta tillbaka en teckning/bild som släppt i en hörna och/eller följa upp eventuell skadegörelse.

Det känns också viktigt att "städa undan" halvtrasiga möbler, ta bort klotter när det är som minst och kanske tänka lite mer på den allmänna utsmyckningen i klassrummen och biytor. Ju mer det finns att vara "rädd om", desto lättare är det för eleverna att vara försiktiga med vårt materiel.

Vi har en riktigt fin skola, låt oss fortsätta det idoga arbetet att förvalta den väl. Det är lätt att välja vilka "bilder" vi vill ha av Gunnesboskolan, om man ska välja bland ovanstående., eller hur?