LedarBloggen

Igår åt jag lunch tillsammans med våra nior. Som vanligt är det lugnt och städat, behaglig ljudnivå och eleverna i små grupper runt borden. Lite extra fredagsstämning är det också, fredagen före höstlovet. Plötsligt hörs några försiktiga stämmor ta upp "Ja må han leva", fler kommer till och snart är det ett femtontal killar som står kring ett bord med den firade kamraten sittande i mitten. Man sjunger färdigt, utropar ett sexfaldigt (!) leve och återgår till sin lunch. En liten detalj, inget märkvärdigt kan det tyckas, men kanske säger det något om den anda eller stämning vi eftersträvar. Jag vet inte, men man vill ju gärna se det som ett resultat av det salutogena förhållningssätt vi praktiserar gentemot våra elever. Spontansång, hurra och underhållande upptåg under lunchen? Gärna det!