LedarBloggen

  Det blev inomhusväder .... Men sång, tal, stipendieutdelning och vild glädjedans av årets nior på scen. Det här tänkte jag säga, vet inte riktigt vad som kom ut, villade bort mig i stödpunkterna, fick improvisera ;-P  


"Först ett stort tack till årskurs 6, killarna i bandet och Maria som sätter oss i sommarlovsstämning. Så var det skolavslutning igen, är det bara jag som tycker att tiden tycks ha fått fnatt? Visst går det lite för fort …?  

Det har många gånger under åren som lärare/pedagog slagit mig hur kloka, underfundiga och, smarta ni elever är. Jag har i stilla stunder, i klassrummet, framför elever försjunkna i lärande, reflekterat kring hur många elever som nu framför mig, i 10-15-årsåldern, inom några år kommer att vara både smartare, klokare, mer analytiska, mer välformulerade och mer vältaliga än jag själv. Det upplever jag med er elever och det upplever jag med mina egna barn, och tur är väl det, om man överväger alternativen och motsatsen.

Det är bl a sådana insikter som skänker perspektiv på livet och en viss ödmjukhet inför den egna förträffligheten. Det är också en synvändan, eller fråga om inställning, som jag tror är lite av nyckeln till ett framtida lärande; när vi lärare och vuxna inser att vi har bra mycket att lära av varandra, att vi har mycket att lära från våra barn och ungdomar och tillåter eleverna att vara medlärande/medundervisande. Den envägskommunikation som tidigare generationer har fått sig till livs är snart ett minne blott, om ni frågar mig. De allra flesta pedagoger skulle säkert stämma in i det något skarvade mottot; Man lär så länge man har elever. Det tror jag kommer att ha än större betydelse framöver. Man kallar det samlärande och det är den typen av framtida skola jag ser framför mig.

Hade senast här om veckan en sådan insikt/upplevelse; årets åk 9 har som en avrundning på sina skolår här på Gunnesboskolan fått tid och möjlighet att reflektera över sin grundskoletid. I den här samlingen av avslutningstal finns många klokheter samlade och sammanfattar på ett bra sätt vad den här skolan vill stå för. Jag ska delge er några utsnitt,  både ros och ris, men mest ros, det är högt och lågt, detaljer och mer generella slutsatser, en hel del nostalgi, flera roligheter men också ett stort mått av allvar och en del kreativa tips för er i de yngre åren hur man ska klara av sin högstadietid, typ hur  man undviker lärande utan att läraren märker det, var man ska placera sig för att märkas som minst, hur man med framgång kan ducka besvärliga frågor eller hur man kan vinna tid på särskilt trötta morgnar.

Kanske är det inte just dessa tips jag i första hand skulle välja om jag får klartecken att publicera i alla fall en del av alsterna. Men det finns definitivt beskrivningar här, som är den bästa marknadsföring en skola kan tänka sig, brukarnas egna ord om hur det är att gå på Gunnesboskolan. Det kan t ex låta så här:

• ”de här sista åren i grundskolan har varit våra värsta hittills ... men också våra bästa”
• ”jag har då också lärt mig en arbetsgång – man börjar med att sätta upp mål utifrån tidigare arbeten, Blooms taxonomi och förmågorna. Efter det planerar man arbetet utifrån Blooms taxonomi och förmågorna. När man har gjort det kan man börja arbeta, gärna utifrån Blooms taxonomi och förmågorna. För att avsluta arbetet ska man utvärdera riktigt djupt utifrån PMI eller hattarna. Om arbetet blev bra ska man sätta in arbetet i den så viktiga portfolion, men först ska man skriva en inträdesbiljett, utifrån Blooms taxonomi och målen man satt upp.”
• "men trots allt – trots allt det jobbiga och trots alla reflektioner och analyser och hattar och matriser – så har man förmodligen lärt sig något man kommer att ha nytta av och som, när man får distans till det, kanske t o m kan erkänna; att på Gunnesboskolan lades grunden till den jag senare kommer att bli.” Kanske blir jag en reflekterande människa som kan ta på mig olika hattar och se saker ur olika perspektiv och kanske kan jag t o m se någon nytta med rätvinkliga trianglar och elektromagnetiska fält och franska verb.”
• ”det man inte glömmer är att under alla dessa år är det alltid någon som trott på en”
• "under dessa tre år har jag lärt mig mycket, både som människa och som elev”
• ”jag kommer för alltid att minnas denna tiden på Gunnesbo, som vi tillsammans upplevt, känt och skapat”
• ”böcker och andra läromedel har vi använt i snart tio år, studietekniker som portfolio och de sex hattarna har hjälpt oss att bygga upp en grund och sått frön för framtiden. Det är grunden vi ska stå på och plantorna vi ska skörda … om och om igen – livet ut”
• "skolans främsta rykte är att den är jobbig och tar kol på en, men det hör till! Skolan ska inte alltid gå som en dans. Dessutom måste man tänka på lärarna, vad skulle de göra om inte plåga eleverna!?”
• tiden har verkligen flugit fram, nästan lite för snabbt… men så är det väl när man har roligt.”
• "nu när jag tänker på detta kan jag känna att Gunnesboskolan är en ganska bra skola ändå. Tänk vad mycket roligt vi har fått göra ändå. Det finns vissa skolor, som aldrig får göra något roligt.”
• "när man får beröm känner man sig speciell och vill göra allt för att detta ska upprepa sig. (----) Ja, vi har alla fått det (beröm) och vi har fått den känslan som har gett oss extra energi.”
• "jag har bl a lärt mig att var och en är bra på sin sak och tillsammans kan vi åstadkomma något stort”
• "från den första dagen jag började på Gunnesboskolan kände jag mig trygg och säker.”
• ”…snart är det dags att börja på nästa kapitel i livet och jag känner mig oerhört redo.”

Så här håller det på, den ena värdefulla insikten efter den andra. Som rektor och ytterst ansvarig för verksamheten på skolan är det mycket tillfredsställande att läsa dessa avslutningstal. De visar på att vår vision om en rolig, lärande och utvecklande skola verkar vara verklighet, i alla fall till rätt stor del, att våra gemensamma ansträngningar, tankar och idéer om kunskaper och lärande fallit i god jord och att vi idag släpper iväg ett 85-tal elever, nyfikna, pigga och hungriga på nya utmaningar. Det är så vi vill att det ska vara, då är vi i mål.

Jag vill önska er lycka till och till sist ge er en eloge för att ni, i just avseendet lärande, varit goda förebilder och starkt bidragit till att vi har en studerandemiljö och kunskapskultur på skolan som gör det tillåtande att vara duktig i skolan. Det är coolt att kunna! Kunskap är makt! Sägs det ju. Det är något eftersträvansvärt, att vara duktig i skolan. Och kanske är det just detta som är det viktigaste vi kan förmedla till er elever, en medvetenhet om nyttan och nöjet av att lära nya saker, en medvetenhet som man bör upptäcka så snart som möjligt. Det tror jag att vi lyckas rätt bra med…..

Men nu är det snart sommarlov, dags för vila och uppladdning av lärandebatterierna. Till er alla, elever och personal, tack för det här läsåret och på återseende i augusti. Jag önskar er en trevlig sommar, ta er tid att bara ”chilla”, sola och bada, uppleva sommaren, läsa en bok eller två, kolla in fotbolls-VM och bara ta in känslan av att vara lös och ledig. Det ska jag göra."

Here’s to The Crazy Ones.

The misfits. The rebels. The troublemakers.

The round pegs in the square holes.

The ones who see things differently.

They're not fond of rules and they have no respect for the status quo.

You can praise them, disagree with them, quote them, disbelieve them, glorify or vilify them.

About the only thing you can't do is ignore them.

Because they change things.

They push the human race forward.

While some see them as the crazy ones, we see genius.

Because the people who are crazy enough to think they can change the world, are the ones who do.