Gilla olika
Visst kommer vi ihåg kampanjen Rör inte min kompis. Nu figurerar den vita handen igen, på kavajslag, på kepsar och på bloggar och Facebook på nätet; nu med texten Vi gillar olika. Lovvärt och bra, att så många människor vill visa sina sympatier för ett mångkulturellt samhälle, mot rasism och främlingsfientlighet.
Men i dagens DN läser jag om Magnus Manhammar, SSU-are som aktivt driver kampen mot rasism på skolor med inriktning på gymnasieskolans praktiska program.
- Det är lätt att samla 10 000 människor på Plattan med hjälp av Facebook, men den verkliga kampen mot rasismen måste ske på arbetsplatserna och i skolan.
Håller helt med - för det är där åsikterna gror; på verkstadsgolvet, i omklädningsrummet, runt fikabordet och i skolans korridorer och det är just där de behöver motas, reageras på och argumenteras emot, ifrågasättas och visas på alternativ.
Det är varje enskild lärares uppgift att vara oerhört uppmärksam på och konsekvent med att motverka all form av rasism; så klart de riktigt grova kränkningarna, men också de mindre, mer subtila kommentarerna, blickarna och antydningarna. Det är där det börjar .... vi får inte blunda för det. Det är också viktigt att träna ungdomars förmåga att reflektera, analysera och värdera, att i undervisningen ha ett stort mått av problematiserande uppgifter, tid till egen reflektion, ett stoffurval som innefattar skönlitterära texter, filmer, teater, sångtexter, tidningsartiklar för ungdomars identifikation och möjlighet till samtal och diskussion. Effektiva verktyg i motståndet mot rasism!
I Lund har vi ett exempel på en gymnasieskola där nästan var tredje elev (29,51%) röstade på SD. Merparten av dessa elever har sannolikt gått sin grundskoletid på olika skolor i Lunds kommun. Vilken typ av undervisning har dessa elever haft? Hur många tillfällen har man haft att långsamt bilda sig sina egna uppfattningar, byggda på dels fakta och dels andras alternativa värderingar genom samtal eller texter? Hur mycket av främmande kulturer har eleverna mött i sin undervisning? Hur många aktörer från utanför-skolan-världen har de mött?
Har vi varit för aningslösa, för släpphänta och/eller för eftergivna? Eller har vi likt många politiker valt att ignorera SD och liknande företrädare? En hel del av dessa elever skulle vi antagligen framgångsrikt kunnat möta med vettiga argument, om tillfällen givits. Kanske är det för många elever som aldrig riktigt hört motargumenten tydligt uttalade från skolan. Kanske har det funnits en stoppa-huvudet-i-sanden-attityd hos en del lärare, ibland har orken att motverka tagit slut och - förfärliga tanke - kanske händer det att vuxna i skolan ibland är benägna att hålla med de elever som uttalar rasistiska åsikter och använder rasistiska tillmälen och därmed underlåter att med kraft ta tag i problemet.
Ytliga knapptryckningar eller inte, tyck- och tryckdemokratin på nätet kommer kanske inte att stoppa rasismen, men ett och annat korn finns där, som får åtminstone mig att tänka till och stärka argumenten i nästa debatt med dem som vill ha ett mindre mångkulturellt Sverige. Det här stycket stod på Facebook häromdagen:
Dina bokstäver är på latin, dina siffror är arabiska och din demokrati grekisk. Din pizza är italiensk och kebaben turkisk. Alkoholen uppfanns av en iranier, du älskar att åka till Thailand, din favoritrappare har afrikanskt påbrå och han den där rolige på TV, han är kurd.
Eller Henrik Schyffert när han sammanfattar vad SD vill ha:
"Om det nu är så att Sverigedemokraterna inte vill ha invandrare, konstig kultur eller något som sticker ut så borde det betyda att de vill ha motsatsen. Alltså svenska, traditionsbundna, vita, medelålders män med 2,0 barn och blonda fruar. De vill alltså ha mig. Ett land till brädden fylld av folk som mig. Kan ni tänka er något värre?"
Visserligen anser jag den gode Schyffert vara en av Sveriges roligaste män - hur vit, svensk och traditionsbunden han än är - men ett Sverige med bara hans sort; det hade blivit riktigt tråkigt.
- Det är lätt att samla 10 000 människor på Plattan med hjälp av Facebook, men den verkliga kampen mot rasismen måste ske på arbetsplatserna och i skolan.
Håller helt med - för det är där åsikterna gror; på verkstadsgolvet, i omklädningsrummet, runt fikabordet och i skolans korridorer och det är just där de behöver motas, reageras på och argumenteras emot, ifrågasättas och visas på alternativ.
Det är varje enskild lärares uppgift att vara oerhört uppmärksam på och konsekvent med att motverka all form av rasism; så klart de riktigt grova kränkningarna, men också de mindre, mer subtila kommentarerna, blickarna och antydningarna. Det är där det börjar .... vi får inte blunda för det. Det är också viktigt att träna ungdomars förmåga att reflektera, analysera och värdera, att i undervisningen ha ett stort mått av problematiserande uppgifter, tid till egen reflektion, ett stoffurval som innefattar skönlitterära texter, filmer, teater, sångtexter, tidningsartiklar för ungdomars identifikation och möjlighet till samtal och diskussion. Effektiva verktyg i motståndet mot rasism!
I Lund har vi ett exempel på en gymnasieskola där nästan var tredje elev (29,51%) röstade på SD. Merparten av dessa elever har sannolikt gått sin grundskoletid på olika skolor i Lunds kommun. Vilken typ av undervisning har dessa elever haft? Hur många tillfällen har man haft att långsamt bilda sig sina egna uppfattningar, byggda på dels fakta och dels andras alternativa värderingar genom samtal eller texter? Hur mycket av främmande kulturer har eleverna mött i sin undervisning? Hur många aktörer från utanför-skolan-världen har de mött?
Har vi varit för aningslösa, för släpphänta och/eller för eftergivna? Eller har vi likt många politiker valt att ignorera SD och liknande företrädare? En hel del av dessa elever skulle vi antagligen framgångsrikt kunnat möta med vettiga argument, om tillfällen givits. Kanske är det för många elever som aldrig riktigt hört motargumenten tydligt uttalade från skolan. Kanske har det funnits en stoppa-huvudet-i-sanden-attityd hos en del lärare, ibland har orken att motverka tagit slut och - förfärliga tanke - kanske händer det att vuxna i skolan ibland är benägna att hålla med de elever som uttalar rasistiska åsikter och använder rasistiska tillmälen och därmed underlåter att med kraft ta tag i problemet.
Ytliga knapptryckningar eller inte, tyck- och tryckdemokratin på nätet kommer kanske inte att stoppa rasismen, men ett och annat korn finns där, som får åtminstone mig att tänka till och stärka argumenten i nästa debatt med dem som vill ha ett mindre mångkulturellt Sverige. Det här stycket stod på Facebook häromdagen:
Dina bokstäver är på latin, dina siffror är arabiska och din demokrati grekisk. Din pizza är italiensk och kebaben turkisk. Alkoholen uppfanns av en iranier, du älskar att åka till Thailand, din favoritrappare har afrikanskt påbrå och han den där rolige på TV, han är kurd.
Eller Henrik Schyffert när han sammanfattar vad SD vill ha:
"Om det nu är så att Sverigedemokraterna inte vill ha invandrare, konstig kultur eller något som sticker ut så borde det betyda att de vill ha motsatsen. Alltså svenska, traditionsbundna, vita, medelålders män med 2,0 barn och blonda fruar. De vill alltså ha mig. Ett land till brädden fylld av folk som mig. Kan ni tänka er något värre?"
Visserligen anser jag den gode Schyffert vara en av Sveriges roligaste män - hur vit, svensk och traditionsbunden han än är - men ett Sverige med bara hans sort; det hade blivit riktigt tråkigt.
Demokratin är fast förankrad här i landet ....
Kommentarer
Trackback
