LedarBloggen

Läser i Sydsvenskan om Nossebro skola som på kort tid (3 år) gått från att vara nästsämst i Sverige till att vara bäst, mätt i andel behöriga elever till gymnasiet. Receptet har varit att konsekvent integrera elever med särskilda behov i de vanliga klasserna, enligt en enig forskarkår det absolut bästa sättet att nå ett optimalt resultat. 

Blandning ger bästa resultatet, i skolan såväl som utanför skolan.

I fredags på Skolledarforum fick vi än en gång presenterat för oss vilka faktorer som är mest avgörande för elevers lärande (siffrorna anger effekter på lärande, låg siffra, liten effekt och tvärtom) klasstorlek (0,21), lärarutbildning (0,11), läxor (0,29), individualisering (0,23), webbaserade läromedel (0,18) etc. Alltså inte så stora effekter och därav kanske inte heller så mycket att ta hänsyn till och prioritera om man vill öka elevers resultat.

Däremot talar följande variabler och siffror sitt tydliga språk; återkoppling (0,78), formativ bedömning (0,99) och elevers egna bedömningar (1,20): Enligt forskaren John Hattie, i en 15 år lång studie, med 80 miljoner elever involverade, är det mötet mellan lärare och elev som är det avgjort viktigaste (ingen siffra nämndes dock). Det är pedagogen som betyder mest (och nota bene, inte lärarutbildningen). Läs mer om Hatties studie på forskning.no och/eller titta på inlägget om Feedback och feedforward.

Skolledare har en faktor 0,36, inte helt oväsentligt således ;-P.

Men än en gång är nya skollagen och forskningen på kollisionskurs, tycker jag. Om man tar hänsyn till vad det står i nya skollagens inledning, i den sk portalparagrafen, §4, där det anges:

"i utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt."

... så tänker åtminstone jag att rektorer och pedagoger med detta får tydliga signaler; att nivågruppera mera framöver, för då lär man ju kunna utmana de starkaste eleverna bäst. Men så klart på bekostnad av ett sämre självförtroende för de elever som behöver mycket stöd. Rakt emot forskarrön således. Nossebro skola förespråkar fler lärare ute i klasserna och mindre exkluderande manövrar när man placerar elever i särskilda undervisningsgrupper. Nivågruppering i kärnämnena, som vi på sätt och vis praktiserar på vår skola, borde tas under övervägande. Finns det bättre lösningar? Forskningen är tydlig med det inkluderande och det ska vi också vara i praktiken; extra personal i kärnämnena och specialpedagogen ute i verksamheten, i linje med vad modern forskning säger. 

Åsså, glöm inte att feedbacka, formativt bedöma och låta eleverna få många tillfällen att bedöma sig själva! Det är det viktigaste!