LedarBloggen

Har länge frågat mig varför skolan far så illa i medierna, varför det skrivs spaltmeter om hur dålig skolan är. Varför skrivs det inte mer om allt det positiva som sker i skolan idag? Vilka har fördel av att svartmåla skolan? Hur har personer som så aggressivt kräver kunskap i skolan lyckats kapa åt sig så mycket av medieutrymmet och varför är lärarkåren så tyst och var är alla skolforskare, som ju faktiskt besitter just kunskaper om lärande, som skulle kunna göra skillnad? Varför är vi i skolan så dåliga på att kommunicera ny forskning, nya arbetsformer och lärande av idag?

Jag känner sällan igen mig i de ofta starkt generaliserande, kraftigt förenklade och sensationshungriga artiklar som publiceras av tidningar, radio och tv. Mindre enskilda problem blåses upp och görs till norm och "skolan i allmänhet", man letar och snokar i fel, brister och tillkortakommanden.

I senaste numret av Pedagogiskt Magasin, PM, får jag svar på en del av dessa frågor i en artikel av frilansjournalisten Eva-Lotta Hultén, som menar att pressen arbetar efter devisen "allt för en snygg one-liner". Man serverar enkla lösningar på förenklade problem och undviker att ge en mer nyanserad och komplex bild eftersom det kräver både tid och fördjupning. Kanske ligger problemet i att vi medietrötta människor sällan orkar ta del av mer komplexa sammanhang. Är vi inte specialintresserade tar vi oss ofta inte tiden att tränga djupare i ett ämne, vi vill ha förenklingar. Artikelförfattaren ger Jan Björklund mycket av skulden, som levererar just det tidningar vill ha och som därmed tillåtits breda ut sig med en tämligen snedvriden bild av skolverkligheten.

Kanske har skolfolk i gemen, forskare, skolledare och pedagoger, något att lära av skolminister Björklund, när det gäller just detta viktiga att lyckas kommunicera vad skolan av idag vill, gör och varför. Jag har sagt  det förut och säger det igen, vi måste bli bättre på att få ut allt det positiva som ryms i ramen av modern pedagogik, skolvardag á la det tjugonde århundradet och nya lärandemetoder; vi måste bli bättre på att marknadsföra skola. Kanske måste det till mer tillrättalagda och populärvetenskapliga presentationer av skolan, innan vi kan förvänta oss att få gehör för de mer komplexa sammanhangen. I varje enskilt möte med elever, föräldrar och journalister måste vi har "väl på fötterna" och kunna förklara pedagogiken. Det handlar om att kunna motivera, förklara och övertyga, på föräldramöten, i utvecklingssamtal och i alla möten med utanför-skolan-världen.

Låt oss alla ge skolan en ärlig chans att visa vad den går för, vi gör mycket bra.