Ankdammar

Det är svårt att undvika en reflektion kring en av helgaktiviteterna; kalla det rapport från verkligheten, eller studiebesök i landet Brunsås. Var nämligen på lokal landsortsrevy med amatörstuk i kubik här om kvällen (Vems idé var det, egentligen?). Tänk fritidsgård och lunchrestaurang, knappt upphöjd scen, sparsamt med automatiska ridåer och kraftfulla ljudanläggningar samt en ljussättning som lämnade, låt säga, en hel del övrigt att önska. Kul? Knappast, snarare sorgligt. Bedöm själv, en ganska typisk och, som jag ser det, en av de minst dåliga men åtminstone lite av dra-på-smilbandet-historia, dessutom skolrelaterad (om än inte så salutogen) och naturligtvis, klart i närheten av "under bältet":

- Pappa, jag önskar mig en könssjukdom?
- En könssjukdom, varför i all världen skulle du vilja ha en könssjukdom?
- Jo, för om jag får det, får pigan det och om pigan får det så får du det och om du får det, får mor det och om mor får det får skolläraren det... och det är den djäveln jag vill åt!


Ungefär så där höll det på i ca två timmar; roliga historier berättade rakt upp och ner, blandat med iscensatta dito, några få sång & dans (?) - nummer och på det, en final i värsta luftgitarrstil! Sannolikt hade vi som roligast efteråt, i den gemensamma sammanfattningen och kommentarerna till det vi sett på scen.

Revyn ger dock anledning till eftertanke och självrannsakan; Vad hade vi förväntat oss? Råa buskisskämt, burleska visor och roliga karaktärer? Jo, det hade vi nog, serverat med några uns professionalitet, ett par rejäla skopor självinsikt och distans till den egna skådespelartalangen. Här var det enkelt, rättframt och folkligt skulle man kunna säga och helt utan insikt. Men folkligt betyder väl att det är "som folk är mest", liksom vanligt. Och särskilt vanligt var det inte, med våra mått mätt. Det var ovanligt. För att inte säga ovanligt dåligt. Eller var det bara vi som befann oss i ett annat slags ankdamm, med  andra normer, regler och synsätt. Det är kanske bara landskapet omkring dammen som är annorlunda?

Jag är trots allt nöjd med att vi gjorde den här utflykten till verkligheten. Ingen kommer dock att kunna övertala mig till något liknande i framtiden. Tala om vaccination!  Må jag simma i en något vidsyntare ankdamm än den vi fick speglad i ovan nämnda revy.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0