Om röstplikt och engagemang

Läste för någon dag sedan i tidningen om röstplikt. I en insändare förespråkades detta och det nämndes om t ex Luxenburgs höga valdeltagande, just p g a detta. Poängen med röstplikt är naturligtvis att få tyngd i den demokratiska processen, att valen faktiskt betyder något och att resultaten har bred förankring i folkmassorna. Det kan man kanske inte hävda vid ett 43% valdeltagande...

Gav mig anledning att reflektera över frågan eftersom jag var inblandad i valmaskineriet förra veckan. I uppgiften som valförättare noterade jag många väljare, äldre såväl som yngre, som efter proceduren kände sig påtagligt nöjda med sig själva när de lämnade vallokalen efter väl förrättat ärende, med orden:

- Jaha, då har man gjort sin medborgerliga plikt igen!

Plikt ja visst, lika med skyldighet, men också en medborgerlig rättighet, något kanske färre med automatik tänker på. Jag tycker att det är synd att man främst ser det som en plikt och inte som en självklar rättighet, som man naturligtvis ska utnyttja. Vi har en gång i tiden kämpat oss till de rättigheter vi idag har av att säga vår mening, påverka utvecklingen och avlämna vårt lilla bidrag till helheten. Våra mormödrar och farfädrar, bara två generationer bort, har levt i ett svenskt samhälle där medborgerliga rättigheter, rösträtt och social likvärdighet ingalunda var något självklart. Idag räknar vi med dessa rättigheter så självklart att det känns nästan urholkat. Vad händer om det inte är lika självklart en dag?

Kanske borde vi satsa på att få folk att inse att det faktiskt i första hand är en rättighet som vi borde värdesätta och förvalta bättre. Den processen börjar i skolan. Genom att organisera en undervisning och en skolmiljö som inbjuder eleverna till att ta stort eget ansvar, tillåta dem att vara med och bestämma och ge dem svängrum resursmässigt.

Då kommer engagemanget automatiskt, lusten och viljan att göra sin röst hörd följer med och vi kan sluta att tala om plikt då det gäller att uttrycka sina åsikter. Det är en medborgerlig rättighet och att säga sin mening är angeläget för var och en, om man ges möjligheten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0