LedarBloggen

Så här i slutet på en termin, med ambition att både lära eleverna något och infria vissas förväntningar om att säga något klokt, är man som rektor i en knepig situation. Dagarna före (man börjar alltid för sent) tänker man då och då på vad man skulle kunna ta upp för tråd ... associationerna går kors och tvärs; julen och julavslutning, julens budskap ska kopplas till elevernas lärande, helst vad vi just håller på med i skolan och kanske något rent allmänmänskligt att ta md sig i livet ... Ja, ni förstår kanske problemet. Lättsamt, lite med glimten i ögat, absolut inte pretentiöst, inte för allvarligt och så klart inte för långt.. ..hyfsat kort, kärnfullt och tankeväckande. Nåväl, någonting i den här stilen blev det:

"God morgon allesammans, egentligen vill jag bara hälsa er en riktigt god jul ... men så måste jag ju tänka på min image som rektor och säga något klokt och tänkvärt. Jag försöker sakta men säkert ta mig in i rollen som rektor, särskilt i dessa sammanhang, precis som ni är på väg att hitta era roller som mer mogna och snart vuxna individer.

Senast jag talade med er i sådana här sammanhang var det ljust och varmt ute, vi summerade ett läsår men  blickade också framåt, det var sommar och vi var inte många dagar från årets ljusaste dag, sommarsolståndet kring midsommar. I de betraktelser jag då gjorde om framtiden, var jag tvungen att varna för en hel del saker som jag visste skulle påverka vår skola negativt i form av besparingar. Jag är idag osäker på vad ni uppfattat av de mycket drastiska nedskärningar vi tvingats göra inför den här hösten, men vi vuxna som arbetar på skolan är smärtsamt medvetna om situationen och har tvingats anstränga oss till vårt yttersta.

Idag är det igen ett slags avslut, eller i alla fall "halvlek", en paus i lärandet och ett lov, rätt mycket kortare, väntar oss. Vi är också väldigt nära årets kortaste och mörkaste dag, vintersolståndet infaller på söndag. Men precis som om någon tänkt ut hur svårt det är med mörker och givit oss en ljusfylld helg mitt i detta mörker, kommer den mysiga julen. Tid för reflektion, både över hur snabbt tiden går och kanske vad som uträttats under året. När jag summerar har vi faktiskt, trots hårda tider och nedskärningar, med gemensamma ansträngningar kunnat hålla näsan över vattenytan och hunnit med en hel del under höstterminen 2008. Nu kan det bara bli ljusare ...

Bland mycket annat har vi ett pågående arbete kring ord, uttryck och begrepp som vi tillsammans vid likabehandlingsdagarna i våras bestämde skulle vara tema för vår skolvardag. Ni kommer kanske ihåg att vi i inledningen av terminen pratade mycket om Ansvar. Detta ord som är så väldigt viktigt att ni så tidigt som möjligt lär er vikten av. Ju tidigare ni är medvetna om det, kan ta eget ansvar för ert lärande, desto bättre blir era möjligheter till lärande framöver.

För att bli en riktigt duktig och lärande elev behöver man också Målmedvetenhet, läsårets andra s k honnörsord, dvs vara medveten om vikten av att ha tydliga och klara mål utstakade för sig. Detta gäller inte bara i skolsammanhang, det gäller också på fritiden och hela livet. Det är nyttigt att ha sina mål med livet klara för sig själv... och, det är dessutom mycket roligare när man har något att sträva emot, något att längta till och något att försöka uppnå.

Nu senast har vi haft särskilt fokus på ordet Empati och kanske är det riktigt väl valt just nu i tider inför julen, en högtid som går i tecken av givmildhet, att vara snäll (tänk på tomtens Finns här några snälla barn?) och framför allt att tänka på våra medmänniskor. Att ha en hög grad av empatisk förmåga betyder att man är bra på att titta bortom sina egna behov och vara inkännande om hur andra människor känner och har det. Empati är något vi behöver varje dag, året om, men just nu i jultider känns det ännu viktigare, det får mig att tänka på hur annorlunda det är med julklappar som vuxen och hur man tänkte kring klapparna när jag var i ålder med er; en kyrkans representant skulle uttrycka det som "Det är saligare att ge än att ta", dvs det är roligare att ge klappar än att få. Tror ni på det?

Jaha, fler än jag trodde. hade kanske förväntat mig visst mothugg. Men det måste ju betyda att ni är på väg att bli vuxna, eller? Det är verkligen inte min mening att ta den mysiga känslan ifrån er, se det mer som en förberedelse, eller varning om ni vill, för hur det kommer att bli att mogna, att bli vuxen (vissa uppnår aldrig den mognaden;-D). Ni kommer sannolikt att tycka som jag inom 10-20 år (förfärliga perspektiv, eller hur?). Njut således av spänningen inför julafton, Kalle Anka och klapparna, det är ni värda; att få vara lite förväntansfulla, ta emot kärlek från nära och kära i form av god mat, kul lekar och klappar. Men tänk också en smula på vad jag sagt idag, fundera på om jag kanske ändå inte är helt ute och cyklar och tänk också på att vi nu går mot ljusare tider, både vad gäller dagarnas längd, ljusets styrka och vad gäller utsikterna till en ännu bättre Gunnesboskola.

Återstår således bara att, från oss alla i skolledningen, till er alla, elever och personal, tacka för den här terminen och önska er en riktigt god och empatisk jul och ett gott nytt och allt ljusare lärandeår 2009. Ha det bra!"