LedarBloggen

Läste om Jesper Juul och hans tankar om barn och vuxnas relationer i tidningen idag. Hans tankar om en gyllene tredje väg, mellan auktoritär och slapp, dvs med en uppfostran som bygger på likvärdighet mellan förälder och barn. Klingar bekant då man tänker på vad Vygotskij säger om förhållandet mellan lärare och elev; att det bör finnas ett slags jämtälldhet, på-lika -villkor-förhållande eller lära-tillsammans-förhållande i meningen att eleven ska känna sig med-lärande med läraren och att läraren, i den gemensamma lärandesituationen, förmedlar en känsla av egen nyfikenhet, sensation och stolthet över att lära nytt.

Han oroar sig också för senare tiders fokus på uppfostringsmetoder á la Supernanny, där man flitigt använder sig av "timeout", på samma sätt som gamla tiders skamvrå, enligt Juul, Detta med straff och belöning är ett flitigt återkommande samtalsämne i många sammanhang, inte minst i skolvärlden. Under en tid, kanske fortfarande, fanns det ett sanktionssystem som praktiserades i skolans lägre årskurser, som kallades 1-2-3 och som gick ut på att "visa ut" elever efter ett antal varningar (fenomenet med att köra ut elever förekommer förvisso även i de äldre årskurserna). Det må fungera, i alla fall kortsiktigt, men är tveksamt i det långa perspektivet. Jag har länge varit skeptisk till dylika metoder av samma anledning som Jesper Juul anger, nämligen att det sällan leder till någon verklig förståelse hos elever som drabbas och att de sällan ser kopplingen mellan sina handlingar och konsekvensen. Det blir lätt mekaniskt, ett straff som inte alltid uppfattas som den tillrättavisning det borde vara, dvs kopplat till hur eleven ska kunna förändra sitt beteende och finna konstruktiva lösningar, utan mest blir något man kan "betala av" med.

På samma sätt kan jag också känna en intuitiv skepsis mot belöningar i skolan av typen glass, godis, kakor eller se film (som inte har med skolan att göra) etc. som ibland förekommer. Det blir svårare, mest för mig själv, men så klart också inför eleverna, att motivera varför man är i skolan och vad lärande är. Att utfästa belöningar förytligar och förringar, enligt min mening, det arbete som måste göras och som i stället bör motiveras och förklaras med den mening som arbetet/undervisningen utgör. Eleven ska alltså förstå varför ett visst skolarbete "måste" göras, inte försöka att bara komma över det så snabbt som möjligt för att få en eller annan irrelevant belöning. Förståelsen undergrävs.

Jesper Juul har skrivit flera böcker; "Ditt kompetenta barn" är kanske den mest kända, "Här är jag! Vem är du?" och "Livet i familjen - om det viktiga samspelet" är andra exempel. Boken "Relationskompetens - Jesper Juul och Helle Jensen" har vi i vårt Portfoliobibliotek. Läs om den!

För den som vill läsa mer finns det en rätt omfattande artikel på Ordfronts hemsida: Ordfront Magasin.

Den senaste boken heter "Konsten att säga nej - med gott samvete". Den ska jag läsa. Det känns som om jag har en del att lära, om både det ena och det andra. Ett livslångt lärande.