LedarBloggen

Var inbjuden till Hälsokongressen här om dagen, i 8A:s klassrum. Utifrån ett humanbiologiskt perspektiv hade eleverna utformat artiklar på temat "hälsa". Varje artikel och artikelförfattare hade ett antal mottagare som nu, i ett slags debattpanel, fungerade som opponenter för varandras artiklar. Man redogjorde för innehållet, ställde sina förberedda frågor och samtalet var igång...

Innehållsmässigt fanns det exempel på en del feltolkningar och mindre lämpliga formuleringar, kanske också rena faktafel. Kan det verkligen vara rätt att låta eleverna "lära fel", borde man inte korrigera alla fel så snart de dyker upp? Nej, inte nödvändigtvis. Vad jag såg var ett bra exempel på lärande som fokuserade förmågor snarare än stoffkunskaper, förmågan att samtala, argumentera, debattera och ta in andras synpunkter, prata för eller emot en sak, övertyga, analysera, tillämpa och värdera. Kunskaper oerhört viktiga att ha med sig ut i ett demokratiskt samhälle och livet. Stoffkunskaperna, i det här fallet fakta om anatomi och fysiologi, fungerade mer som plattform för att öva dessa förmågor och färdigheter.

Förutom att ämnet hade anpassats till elevernas intressesfär hade det också en hög angelägenhetsgrad för eleverna eftersom det var något man lätt kan relatera till den egna personen; ha ett så bra liv som möjligt, leva så länge som möjligt och ha en så hög grad av livskvalietet som möjligt? Biologiska klockor, umgänge som friskfaktor och morgon- respektive kvällsmänniskor var ämnena för den här lektionen, som genomsyrades av elevernas iver att förstå via de åsikter, värderingar och meningsutbyten som utbyttes.

Det är inte helt lätt att, som vuxen och med fantastiska pedagogiska förklaringar på rad, hålla tyst och låta eleverna diskutera, förklara och samtala utifrån sina förutsättningar. Svårt, men ett absolut "måste". Jag kommer ovillkorligen att tänka på de tankar Vygotskij hade om både förhållandet elev-lärare och vikten av att det är hyfsat jämlikt och det faktum att vi människor ofta börjar lärandet med imitation, utan särskilt mycket förståelse, för att sedan i ett senare skede, faktiskt förstå det vi tidigare bara imiterade.

I debatten fanns det inslag av elever som tydligt gick in i rollen av "expert", men kanske inte än riktigt förstod vad de argumenterade för eller emot eller försökte lära sina klasskamrater, och kanske är det just så det måste vara; ren imitation som gradvis övergår i allt mer förståelse. I vilket fall som helst stannade den här lektionen inte endast i att bara memorera och reproducera. Här fanns också inslag av reflektion, argumentation, analys och värdering, precis vad styrdokumenten säger.

Lycka till i den fortsatta Hälsokongressen åk 8, det var kul att vara med.